Sista dagen är kommen och det finns inte mycket annat att göra än att börja packa ner allt i väskorna igen. Jag skyndar mig att packa för att få extra mycket tid med Ivy innan flyget tar mig hem till Sverige igen, men med all shopping tar det längre än jag trott. Efter två timmars packande ringer jag Ivy och bestämmer att en fika vid piren skulle sitta perfekt. Ivys bröder följer som planerat med, och vi köper alla varsin cheesecake med hallonsmak, citronsmak och blåbärssmak.

Tiden springer iväg och jag inser att det som känts som bara några minuter var närmare två timmar. Planet lämnar Miami om tre timmar, och Ben erbjuder sig att skjutsa mig till flygplatsen. Självfallet tackar jag ja, och innan vi lämnar de andra tar jag ett ordentligt farväl. Vi lovar varandra att skiva och ringa så ofta vi kan, och att jag absolut måste återvända till Miami så snart som möjligt. Efter det jobbiga avskedet skjutsar Ben mig till flygplasten där även vi två tar farväl. Planet är något försenat, men ingenting radikalt. Mina väskor är så många och så tunga att jag måste betala extra, men det spelar mig absolut ingen roll. Shoppingen jag lyckats få hem var absolut värd varenda krona, och vännerna jag funnit var värda ännu mer.

En timme efter planet lyft piper min mobiltelefon för att upplysa mig om att ett nytt sms har ramlat in i inkorgen. Jag läser det och ler för mig själv. "Paris om två veckor, är du på? xoxo Ivy"